När jag var liten var min högsta önskan, förutom att få en liten hundvalp, att äga en alldeles egen kamera. Efter nästan två års sparande av veckopengar som bestod av tre små guldtior som jag fick varje fredagseftermiddag, hade jag äntligen råd att köpa min allra första riktiga digitalkamera. Då var jag tio år gammal. Min kamera blev min käraste ägodel. Den fick hänga med lite överallt genom åren då jag gick i mellanstadiet. För en stund sedan hittade jag en stor bunt av alla dessa fotografier, längst in i en av mina skrivordslådor. Här är några!  

Bilder från första London-resan, stranden och hundvalparna på Kap Verde-öarna i Afrika.

Bilder på mina kompisar när vi var mindre än vad vi är nu, min gamla hamster som hette Vilda för att hon rymde hela tiden och bet alla som stack ett finger i hennes bur, och bilden i övre vänstra hörnet som Siri skrattade ihjäl sig åt när hon såg den för första gången.