Den nittonde december är faktiskt en rätt speciell dag. Det är min lillebror Axels födelsedag! Tretton år närmare bestämt. Axel, alltså, jag vet att du troligtvis aldrig någonsin kommer läsa det här, men om du gör det så tänk. Tänk på hur bra du är, hur duktig du är, hur otroligt obeskrivligt mycket du betyder för oss andra. Jag vill att du ska tänka efter varför jag alltid frågar dig hur dina klasskompisar behandlar dig. Minns du när du fortfarande var liten och helt och hållet sårbar, då ett av de äldre barnen på dagis brukade slå dig? Jag minns att jag var så arg. Jag brukade dra med mig han som slog dig ut. Ut på gården och skrika svärord rakt i ansiktet på honom. Jag brydde mig inte om att oroliga föräldrar hörde, dagisfröknar som kom och ryckte mig i armen, för storasystrar ska beskydda sina småbröder. Så är det bara. Nu är du tretton år, och vare sig vi vill bekänna det eller ej, så kommer du snart att bli både större och starkare än mig. Men glöm aldrig att även fast du snart blir både större och starkare än mig så kommer jag alltid att dra med mig dem som gör dig illa ut. Ut på gården och skrika fula svärord rakt i ansiktet på dem. För det är sant att storasystrar ska beskydda sina småbröder. Alltid. Så är det bara.