Hej hopp. Vi har en liten läxa tills imorn. Jo, att hitta en dikt som vi ska läsa upp inför klassen. Tror att det var till imorn, men i alla fall så har jag hittat en jättefin dikt. Hade egentligen velat ta en dikt som en kompis skrev för några år sedan. Den är otroligt fin, får tårar i ögonen när jag läser den.
Tänkte lägga upp den, bara för att jag är så snäll, och för att jag litar på att ni (som går i min klass) inte kopierar den och andvänder den imorn, hahah! :D

Jag är född att lida,
det är så det är.
Smärta är min vardag,
av smärta jag lär.
 
Man har sagts i Sveriges lag,
att alla är lika värda.
Vem följer den idag?
Den frågan är min enda.

Jag är ett blott djur,
som aldrig gjort något ont.
Men dock ett ynka djur,
vad är mitt värde? Ingenting.
Därför ska jag dö.

Men jag lovar och jag svär,
att hur det än går.
Ska jag fortsätta att tro,
och mitt hjärta att slå.

Efter min slakt, efter min död,
när jag styckas på ditt bord.
Ska jag fortsätta att skrika,
i min själ, djupt inombords.

För jag vet att någonstans finns
det en himmel för dem.
Som inte bara dödats,
utan aldrig haft en riktig vän.

Jag vet att jag är intet värd,
att trots jag kan känna den smärta som dig,
är jag som en pappersdocka;
lätt att nyttja och plåga, utan någon som bryr sig.